MiSs-CiLiA

Dagen har inte varit speciellt effektiv men den kan nog inte bli det när man bara är vid medvetande en fjärdedel av dagen? Hann i alla fall mysa loss ordentligt med min lille brunte! Regnet vräkte ner och bara för att spetsa till det lite så blev det halvstorm, lovely! Har turen att ha fått en pålle som är lika förtjust i skrotväder som jag är, så jag behöver aldrig ha dåligt samvete när jag skippar ridningen pga vädret..

Har funderat lite den sista tiden på oss hästmänniskor... Undrar om vi har lite småautistiska drag allihop? Varje dag kommer vi ut till en box som ser ut att ha blivit bombad under natten, och en häst som har samma lermundering som Sylvester Stallone i Rambo.. Men ändå står vi där fånigt leende allihop och mockar och borstar tills box och häst skiner ikapp bara för att nästa dag vara tillbaka på ruta 1.. Jag vet inte varför jag har fastnat så för denna tillvaro men jag fullkomligt älskar den. Just när ni trodde att jag inte kunde bli sjukare, så blev jag det...

I morgon i tv4:as program "Förkväll" ska det avslöjas hur ens position i syskonskaran påverkar valet av partner, ska bli intressant!

Såg Grey's ikväll också såklart.. Underbart att den gamla Grey's andan är tillbaka så man kan ligga i soffan med översvämmade ögon, hela ansiktet är ju ändå svullet efter den här ständiga sömnbristen i kombination med sömnöverflödet så det är klart att man vill matcha bollansiktet med ett par pingpongliknande ögon! Men det var iu inte bara sorgligt, i en scen när Christina sa Bitches!, höll jag på att skratta sönder mig! Störtskönt! =)

Ska nog sniffa runt lite på arbetsförmedlingens hemsida innan ögonen sjunker in i rumpnisseskinnet för den här gången...

Nattish!

Long time.... Again...

Livet spinner på i raketfart, tyvärr inte den sortens spinn som skulpturerar om kroppssiluetten till det positiva, tvärtom -  den sortens spinn som leder till chokladfrosseri i brist på matlagningstid... Men va fasen, det är vinter (sägs det i alla fall även om vädret gör mig en smula tveksam till det påståendet) och kroppen har rätt att gå i ide!

(Min trotjänare...)

Funderar på om jag ska bli en lite mer seriös glasögonbärare? Är tyvärr sedan några år tillbaka försedd med en varningstriangel på buken, blindkäpp och knapp ledsyn.. Men mitt glasögonkomplex har gjort att jag har vant mig vid den här suddiga tillvaron och jag är rädd att jag skulle bli ännu farligare för min omgivning om jag faktiskt blev normalseende? Inte pga synen i sig utan för att jag antagligen kommer att bli som ett förvirrat barn i min fascination över hur världen faktiskt ser ut.. Sen finns det ju en annan aspekt också.. Jag har en känsla av att jag kommer att:

1. Få städa ännu oftare om jag faktiskt kan se smutsen i lägenheten, vilket i sin tur kommer betyda dammsugning every day med en elräkning från hell som bonus

2. Som följd av de nya städvanorna tvingas köpa en ny dammsugare vilket innebär ytterligare en utgift...

3. Inse att alla pappersliknande föremål i plånboken inte är pengar och once and for all komma till insikt om att jag faktiskt ligger i botten på inkomstkedjan = student...

Hmm.. Kanske bättre och vara halvblind och halvfattig och behålla skrattrynkorna istället för att byta ut dom mot bekymmersrynkor? Känns som orosrynkorna börjar titta fram nu i alla fall eftersom att jag återigen är helt vilse i livet... mer om det en annan dag... Ambivalent som jag är litar jag nu mer på min katts omdöme än mitt eget, och lilltrasan säger: soooov! 

Bjuder på ett par bilder från i lördags:

(Helt klart användbart material till nästa års Halloween... )

Kanske hade varit bättre med uppsatt hår? Inte några världsproblem som blir lösta här direkt, ha ha..

Nåja, Sov gott & hoppas att ni har det bra i den gråa vintervärmen!